Ståthöga kallades under 1400-talet för Hästflockshöjden och var en av de större gårdarna i Norrköping. Det var en slättgård med ett fix förhållande mellan betesmark och åkerjord. Den första kända godsägaren var Erik Birgersson som ägde gården fram till 1431. Därefter togs gården över av Henrik Styke, följt av Erik Axelsson Tott 1476. Under 1500- talet var gården uppdelad i Sörgården och Norrgården. Gårdarna ägdes av många släkter under århundraderna. Norrgården ägdes bl.a. av Gustav Wasa, Färla, Oxenstierna, Hertig Karl, Gustav II Adolf. Sörgården av Sten Sture d ä, Leijonstierna, Gyllenstierna, Leijonhuvud, Bielke och Ribbing.
Bägge gårdarna ägdes också tidvis av Kronan. De senaste privata ägarna av Norrgården var familjen Asker fram till 1890 då Norrköpings stad förvärvade egendomen. Gården var ett säteri med djurhushållning men även med stora odlingar av spannmål, främst råg. Under 1500-talet och framåt var Sörgården en rättaregård som transporterade livsmedel, kläder, salt och vin in i landet till Ulvåsa, Ekenäs och Forsa. Senare transporterades även järnmalm mellan Bråviken och Fiskeby.
Från 1890 började Norrköpings stad att odla exotiska växter i växthus vid Ståthöga herrgård och det var då intresset vaknade att visa upp dessa. Det var praktliljor, palmer, dracaenor, echeveria och kaktusar och platsen blev Karl Johans park. Efter att staden fått ett stort antal kaktusar i gåva av byggmästaren Anders Carlsson 1908, började blomsterarabeskerna i parken att växa i omfattning. År 1912 byggde staden en större anläggning för växthus på Sylten som gjorde att man kunde producera ännu fler växter. Dessutom kunde de exotiska växterna förvaras på ett bättre sätt under vinterhalvåret.
Stadsträdgårdsmästare Frans August Johansson skaffade fler kaktusar, exempelvis pelarkaktusar. I början av 1920-talet hade den stora mönsterplanteringen i parken blivit just en kaktusplantering. Antalet sommarblommor i planteringen minskade efterhand och fanns bara kvar till 1925. Det året gjorde stadsträdgårdsmästaren en mönsterritning och därefter bestod planteringen varje år av ett centralt mönster av något slag, omgivet av en girlang med 5-6 rundlar eller ”tårtor”. På översta bilden syns växthusen till vänster och på flygbilden nere till vänster.